Hur en liten bokskog väckte min fotoinspiration på nytt.

Vid årsskiftet flyttade vi inom Göteborg, där jag bor med min fru och vårt barn. Det var inte en lång flytt, bara 2,5 kilometer faktiskt, men den har ändå öppnat upp för nya fotomöjligheter direkt bakom huset. Något som överraskade mig och redan har lärt mig en del.

När Karin tog med mig på en runda i skogen ganska snart efter vi flyttat, upptäckte jag att det fanns mycket bokskog, något jag verkligen uppskattar. Vi kom dock ganska snabbt upp till en golfbana, vilket kanske inte är det mest spännande landskapet för en landskapsfotograf. Däremot är bokskogen en personlig favorit. Det är en mycket fotogenisk skog som fungerar bra i många av mina bilder. Jag har tillbringat mycket tid på Söderåsen i Skåne, så att upptäcka att det finns en bokskog, om än liten, precis bakom huset kändes som en vinstlott.

Jag tänkte inte så mycket mer på skogen förrän jag en sommardag tog en promenad i regnet och hamnade i bokskogen precis när solen bröt igenom. Fuktigheten steg långsamt från marken, vilket skapade en sagolik stämning som var svår att inte fascineras av. Det var en mystik och mjukhet som kunde vara hämtad ur en målning. Den lilla bokskogen kändes plötsligt stor och fantastisk.

Den gången hann jag inte hem för att hämta kameran innan solen brände för hårt, men jag lade det på minnet och lovade mig själv att nästa gång det regnar, ska jag ta mig ut. Och regn har det ju kommit en del av i sommar, så jag har varit ute i min lilla skog flera gånger. Det har gjort att jag kunnat återskapa den magi jag såg den där gången då jag inte hann tillbaka. Jag kände hur gnistan att utforska och fånga intima landskap väcktes på nytt inom mig. Dessutom har jag vågat mig ut när förhållandena är allt annat än perfekta, vilket har sänkt tröskeln för att komma ut och fotografera.

Det intressanta med detta är att jag redan har fått bra resultat av att våga mig ut, även när det inte ser perfekt ut. Jag tror inte att jag är ensam om att sitta hemma och vänta på bra förhållanden och tänka: "Nej, inte idag, det är för mycket vind, för lite vind, för mycket sol eller för lite sol." Alltid är det något som inte stämmer. Tyvärr leder det till missade tillfällen, kanske till och med till att man missar de bästa tillfällena, när något oförutsett händer som kan utveckla ens fotograferande. Det fick mig att inse vikten av att vara förberedd och ha kameran redo, även när förhållandena inte verkar lovande.Naturen har en förmåga att överraska, och det är i dessa oväntade ögonblick som det speciella ofta sker.

Jag ska verkligen jobba på att hålla fast vid tanken att ge mig ut, även om det inte känns perfekt. Att utmana mig själv att omfamna det imperfekta är något som är svårt då jag ofta vill veta och ha lite kontroll, men jag tror att det kommer att ge mig möjligheten till bättre bilder framöver. 

Min fru och jag har ett gemensamt fotoprojekt, men jag hittar alltid fel i vädret när vi ska ut, vilket leder till att vi inte kommer iväg. Så dumt egentligen, för tänk om de där tillfällena skulle vara det bästa som kunde hända projektet?

Så nästa gång du tvekar, när vädret verkar osäkert eller landskapet inte ser perfekt ut, minns att de bästa bilderna kan komma ur det oväntade. Ge dig ut med kameran och låt naturen överraska dig.

Patrik