Svartvita landskap
Myrtallen i Store mosse nationalpark
En sommar dag var jag i Store mosse nationalpark. Mitt enda mål var att hitta en myrtall som jag hade sett tidigare och som stod knotig och fin i landskapet. Det var en enkel uppgift i tanken, men i verkligheten var det mycket svårare än jag hade trott.
Jag tillbringade hela dagen med att vandra genom skog och över myr för att leta efter den specifika tallen. Trots mina ansträngningar kunde jag inte hitta den. Det var otroligt frustrerande och jag kände mig besviken över att jag verkade misslyckas med mitt mål.
Trots allt gav jag inte upp utan fortsatte leta efter min tall. Efter många timmars vandring, upptäckte jag en annan tall som tilltalade mig, knotig och vacker stod den ute på myren med fin skogsrand i bakgrunden som ramar in.
Jag tog bara ett par bilder på tallen med min storformatskamera och sedan vände jag tillbaka mot bilen när mörkret började falla. Det var en dag fylld av frustration men samtidigt också minnesvärd. Jag insåg att det är viktigt att fortsätta leta och att inte ge upp sina mål, även om det tar tid och ansträngning för att nå dem. För även om jag inte hittade tallen jag letade efter så hittade jag en som var minst lika fin.
En plats på Öland
En tidig vårdag befann jag mig på Öland och besökte Kungsgården vid Ottenby, som är belägen på den södra delen av ön. När jag stod där och betraktade omgivningarna, märkte jag att jag såg det mesta i svartvitt.
Stenarna i marken, de små träden som betas av får och det omgivande havet - allt verkade ha en monokrom färgpalett i det hårda vårljuset. Det var som att jag såg omgivningarna genom ett filer som tog bort de få färger som fanns.
Trots att det är en annorlunda upplevelse att se landskapet i svartvitt, fann jag en skönhet i det hela. Det gav en känsla av tidlöshet och stillhet som jag just då hade ett stort behov av.
Jag gick runt och utforskade området och fortsatte att se allt i svartvitt. Det var som att vara i en annan värld där färger inte spelade någon roll, bara formerna, strukturer och toner. Jag tog med mig den här upplevelsen och insåg att det är möjligt att hitta sin bild även i de mest oväntade situationerna och att se världen på ett annorlunda sätt kan ge ett nytt och spännande perspektiv på tillvaron.
Näckrosen i Tiveden
Under en utflykt till nationalparken Tiveden fick jag syn på en vacker näckros. Jag fångades av dess skönhet och ensamhet. Jag var egentligen där för att fotografera delar av bilderna till en bok, meningen var att jag skulle fotografera stora landskap med himmel och horisont men jag fastnade för näckrosen.
Den här bilden är fotograferad med en storformatskamera. Med en sådan kan man göra den fina övergången mellan skärpa och oskärpa på plats under själva fotograferingen. Efter att ha experimenterat med min kamera och utforskat olika vinklar och inställningar, lyckades jag fånga näckrosen på ett sätt som jag var nöjd med. Ibland gillar jag verkligen att stanna upp, ge motivet sin tid, se vinklarna och bara vara ett med en liten yta.
Att jag valde svartvitt i det här fallet berodde på att jag ville få känslan av att jag porträtterade den vackra lilla vita näckrosen, en intim känsla som jag tycker ibland är svår att få fram i en färgbild.
Jag var nöjd med mina bilder på näckrosen och kände mig inspirerad att fortsätta utveckla min fotografering av detaljer. Det var en fin påminnelse om att inte glömma de mindre detaljerna i landskapet.